Alexandra

I lördags var jag och ett gäng vänner iväg och såg SHM på Friends Arena. Konserten var helt magisk och mind blowing! Förstår knappt att jag har varit där. Grym kväll och jag kan säga att jag nästan inte kunde stå i söndags för att jag hade så ont i benen och fötterna efter att ha hoppat i cirka tre timmar. Men de var det värt!

 

Jag och Alexandra började lördagen med att göra oss i ordning hemma hos henne. Åt lite mat och drack lite cider. Därifrån åkte vi till Söder för att vara med några utav våra killkompisar bland annat. Vi hann knappt kliva innanför dörren innan vi blev bjudna på en shot. Ere fest så är det! Väl där fortsatte vi föra och umgås med våra vänner. När klockan var efter sju åkte vi med Peter och Matte i bilen till arenan. Det var rikigt smidigt, slapp vi trängas med alla andra på tunnelbanan. Dock delade vi fyra på oss när vi skulle in på arenan då alla hade olika biljetter med olika ingångar. Och Friends arena är inte liten om man säger så, tur att vi var där i tid och kunde hitta varandra fort. Väl inne var vi helt i extas över att vi äntligen var där.

 

Vi letade upp våra kära vänner och var med dom till konserten började. Vi händgde med alla nere på golvet men efter att de börjat spela så splittrades dom flesta och vi var bara fyra kvar som stod och dansade och hoppade.

 

De bästa på hela kvällen var 'Don't you worry child'. Nittiotalisternas egna nationalsång! Men även alla andra låtar var bra, det enda som var negativt med SHM var att de knappt pratade något med publiken. De hade 37 000 människor där så man tycker ju att dom hade kunnat bjuda lite mer på sig själva. Dessutom var det bara Axwell som pratade, vilket jag kan tycka är lite konstigt.

 

Efter tolv när konserten började lida mot sitt slut och alla skulle ut blev det kaos. Alla stog och tryckte på varandra för att komma ut. Tog tjugo minuter för mig att ens komma ut till garderoben sen tog det en halvtimme till innan jag var utomhus med mina kompisar igen.

 

Eftersom Friends arena ligger i Solna var det lite krångligt att komma därifrån. Var tvungna att gå en lång bit till tunnelbanan och sen vänta på den i 28 minuter. Som tur är kunde mamma hämta oss på gullmars! Jag var hemma runt fyra och konserten var slut klockan tolv.

 

Jag tog en massa bilder och videos och dom kommer jag att leva på länge!